meritlista är enorm. Han kvalificerade sig bl.a. till Kandidatturneringarna 1950 (Bronstein vann) och Neuhausen/Zurich 1953(där Smyslov vann). Han deltog också i Interzonturneringen i Göteborg 1955 var Sverigemästare 1929-39 och deltog 1928-64 i 230 landskamper och 13 schackolympiader.
För att få något slags mått på Ståhlbergs styrka kan man i chessmetrics se att hans toppmedelranking under den 3-åriga perioden (Januari 1948 – till december 1950) var på 2735.Det ger honom en 59:e plats bland samtliga nu levande och döda schackspelare. Om man bara gick på den rankingen (2735) skulle Ståhlberg även platsat bland de åtta i FIDEs senaste världsmästerskap i San Luis, Argentina, där Topalov vann. Det var också ungefär så, han var rankad runt 1950.

Bilden är hämtad från Sthig Jonassons bok: Göteborg 1957/58, och är tagen i samband med att Göteborgs SF arrangerade en internationell turnering för att fira Gideon Ståhlbergs 50-årsdag . Ståhlberg segrade före Flohr och Ragozin.

I sin näst sista stora turnering, Yerevan 1965, missade Ståhlberg förstås inte att utjämna med 

49. – f6! ens mot regerande världsmästaren Tigran Petrosjan. (Spela igenom partiet här nedan) I turneringstabellen ser man också att det inte precis var vilka som helst i världseliten som Ståhlberg höll jämna steg med.

Gideon Ståhlberg, (som inte fick nån spårvagn döpt efter sig så nabogöteborgare som han var, fast han ändå väl borde fått det. Ingemar Johansson skrev om detta på hemsidan nån gång på 90-talet under rubriken: Giv åt Gideon en spårvagn även! ) var, vad som berättats, en person som man lade märke till. Han var väl känd även utanför schackspelarnas skara.
Ur TENNSTOPETS HISTORIA läser SKKs webbgäng att StåhIberg ofta var där och läste Idrottsbladet, ”han kunde tabellerna från division III i fotbollen baklänges, men så var han ju också Sveriges förste stormästare i schack.” Följande historia om Ståhlberg finns också att läsa där:
”I tamburen härskade småningom en smålänning bland kläderna, rockvaktmästaren Folke Augustsson men bara kallad ”August” även han följde med Tennstopet till dess nuvarande lokaler. Han hann med att bli en legend, på två ställen. Om ”August” går många historier.
Bengt Grive berättar den här:
Gideon Ståhlberg kom så gott som varje dag på slaget tolv till Tennstopet. En dag var Gideon bjuden på lunch på Gillet, konkurrenten på Brunkebergstorg. Så han kom inte som vanligt till Tennstopet.
Telefonen ringde och ”August” lyfte på luren. Någon frågade efter Gideon Ståhlberg.
Redaktör Ståhlberg äter ute i dag, svarade August.

Gideon Ståhlbergs familjegravsten i Surte

Mer om Ståhlberg finns på Kamraternas sidor.

Glasblåsarens pojke
Ståhlbergföredraget
Bilder från schackspelarens läsebok

/Matti Svenn/