Matti Svenn:
Landets store schackson (född 1951 – årsbarn med Karpov) har berättat om hur viktig sommaren 1969 var för hans schack-karriär. Han vann nämligen senior-SM och blev femma i junior-VM, 18 år gammal. Följden blev en inbjudan till en turnering i Holland och genom att där vinna B-gruppen fick han nästkommande år automatiskt en plats i A-gruppen där alla världsstjärnor spelade. Ulf stormästare 1972, hade innan dess gjort stormästarinteckning i Göteborgsturneringen 1971 som han vann tillsammans med Hort, före världsmästaren Boris Spasskij! Ulf A var som högst rankad 4:a i världen, men har ännu inte spelat någon kandidatmatch. Rankas definitivt i klass med de svenska världstjärnorna på 30-talet: Gideon Ståhlberg, Erik Lundin och Gösta stoltz. Ulf A talar mycket om att känna(!) och plocka med pjäserna medan man tränar och ha roligt när man spelar schack!

Uppdatering 2023
På Kamraternas sida 2003 kunde man följa ett berömt men ändå relativt bortglömt Ulf Anderssonparti (inte hela partiet i en följd utan bitvis). Partiet spelades tidigt på sjuttiotalet och visade på Ulf Anderssons okända sida som sällan klyfts fram.

Ulf Andersson – Leonid Stein
Reykjavik 1972

Ulf Andersson har genom åren fått kritik för att han inte velat riskera något i sina partier. Måhända kan det ligga något i den kritiken, dock har jag läst om hans egen förklaring till sina korta och ibland innehållslösa remipartier: ” Det gör ont att förlora”. Vilket i fysiskt mening är lätt att förstå. För vem vill få stryk, och vem vill bli slagen?.
Nå, i följande parti är däremot inget sig riktigt likt. Partiet spelades för över 30 år sedan, Ulf Andersson var på väg mot stormästartiteln, och behövde våga lite mer, han var yngre och tålde väl mer, erfarenheten hade ännu inte bromsat upp honom. Att han spelade 1. e4 vid den här tiden var ovanligt – han hade mer och mer lämnat 1. e4 för 1. Sf3.
Själv minns jag Ulf när han som 18-åring vann SM-gruppen i Sundsvall 1969, för det var mitt första SM. Hans totala koncentration under partiet, han reste sig sällan från brädet, var något som jag under 14 dagar beundrade. Konsten att befinna sig i nuet, är verkligen en konstart!
1. e4 spelade Ulf genomgående i Sundsvall när han hade vit och det var i min smak! Därmed är epilogen för följande parti upplagd. Följ nu det spännande partiet.

1. e4 c5 2. Sf3 Sc6 3. d4 cxd4 4. Sxd4 Sf6 5. Sc3 d6 6. Lc4 Db6

Partiet spelades 1972 i Reykjavik på Island. Trots att Bent Larsen slagit Bobby Fischer som svart i ett mycket uppmärksammat parti i interzonturneringen på Palma de Mallorca 1970 med 6. – e6 och tillåtit vits uppställning med 7. Le3, 8. De2, 9. 0-0-0 var det populärt vid denna tidpunkt att störa vit med textdraget. Anledningen var Velimirovic. Denne forna jugoslav spelade och analyserade oförtrutet vidare de olika uppställningarna med 7. Le3, 8. De2, 9. 0-0-0 och varianten döptes småningom efter honom till ”Velimirovic-angreppet.” I Sverige hade, under 1970- och tidigt 1980 tal, Tom Wedberg och Lars-Åke Schneider flera dueller i varianten. Teorin tycker att svart klarar sig bra nuförtiden och likaså gjorde Schneider i dullen mot Wedberg.
Trots ”reservdraget” 6. – Db6 måste svartspelare vara beredda på de komplicerade fortsättningar som sker efter 7. Le3 och 7. Sdb5.
7. Sb3
7. Sdb5 a6 8.Le3 Da5 9. Sbd4 e6 (9. – Sxe4 10. Df3 är farligt) och vit måste ändå rockera kort eftersom t.ex. 10. Dd2 kan besvaras med 10. – Sg4.
Däremot måste svart ha klart för sig vad som händer efter 7. Le3 Dxb2 8. Sdb5. Fritz 6 anger i sin öppningsbok 8. – Db4 9. De2 Se5 och här står det klart att svart måste ha gjort ett bra hemarbete innan partiet. Efter textdraget blir det lite lugnare, till en början vill säga!
7. – e6 8. 0-0 Le7 9. Le3 Dc7 10. f4 a6 11. Ld3 b5

12.a4!
Vit vill fastställa situationen på damflygeln och i centrum. Ett mer riskfyllt upplägg var: 12. Df3 Lb7 13. Dh3 t.ex. 13. – 0-0 14. g4 b4 15. g5 Sd7 16. Sd5!? med kända sicilianska svängar. Här skulle man trots allt hålla en tumme på svart efter: 16. – exd5 17. exd5 g6 18. dxc6 Dxc6 eftersom den vita kungställningen inte ser alltför stadig ut, även efter t.ex. 19. Sa5 Dh1+ 20. Kf2 Dd5 21. Sxb7 Dxb7.
12. – b4 13. Sb1 a5 14. S1d2 O-O 15. De2
Stoppar avlastningsdraget La6.
15. – e5
För att hålla springaren på b3 ifrån centrum.
16. f5 d5!

En given motstöt i centrum. Nu står vit vid ett vägval: simma i lugna vatten eller våga utmana farliga strömmar.

17. g4!
! är för djärvheten! Vit uppnår inte mycket med att hålla emot i centrum: t.ex. 17. Kh1 Lb7 18. Tad1 Tfe8 och det är svart som har bäst kontroll. Leonid Stein var känd som en fruktad angreppspelare därför känns det extra kul att Andersson vågade utmana med att öppna upp sig själv. Stein, ja, vem var han? Okänd för många, men ett aktat schacknamn var han. Se följande axplock ur hans meritlista:

(1934-1973) är spelaren som riskerar att hamna i glömskans gränder trots 3 segrar av 4 försök i Sovjetmästerskapet 1963, 1965 och1966 , knappt utslagen från kandidatmatcher, varit med i tre interzonturneringar; Stockholm 1962 (där Fischer vann) Amsterdam 1964 (en halva efter kvartetten, Smyslov, Larsen, Spasskij och Tal) samt i Susse 1967, där Fischer hoppade av i ledningen efter 10 ronder och Larsen vann. Vinnare av de två Moskvaturneringarna (som rankas till två av de starkaste turneringarna som har spelats) 1967 (före Smyslov, Tal, Portisch, Bronstein, Spassky, Petrosjan, Keres m.fl, 18 spelare) och 1971 (delat med Karpov. I det slagna fältet fanns Smyslov, Kortjnoj, Petrosjan, Spassky mfl. 18 spelare)

Alltid före honom på rankingen i forna Sovjetunionen fanns på 1960-talet världsmästarna: Boris Spasskij, Tigran Petrosjan, Michael Tal, Michael Botvinnik, Vassilij Smyslov samt David Bronstein, Paul Keres, Viktor Korjnoj, Boris Geller, Lev Polugajevskij med flera, icke nämnda spelare!
Var som helst annars i världen hade Stein varit ankaret i det landet men inte i schacklandet före alla Sovjet. Så kan schacklivet också vara.
För den som vill veta med om Stein finns Raymond Keenes bok: Leonid Stein/Master of Attack där Keene hyllar Leonid Stein som angreppspelare. Den innehåller också en biografi om honom.

17. – dxe4 18. Sxe4 Sd5?!
Det är verkligen till att utmana ödet. En säkrare men mer svårbedömd svart utmaning var: 18. – Sxe4 19. Lxe4 La6 20. Ld3 Lxd3 t.ex. 21.Dxd3 Tfe8 där svart i utbyte mot vits försvagade kungsställning har givit bort terräng. Kommentatorns praktiska erfarenhet har genom åren har visat att försvagade kungsställningar så småningom fått betala höga priser!

19. f6!?
Närliggande och i praktiskt spel ett måstedrag! Dock har svart massor av försvarsmöjligheter, men vilket drag är nu bäst för svart? 19. – gxf6, 19. – Sxf6 eller 19. – Lxf6?. Plats för egna analyser!

19. – gxf6!?

Ingenting är klart heller efter 19. – Lxf6 och/eller 19 – Sxf6.
Efter det närliggande kvalitetsoffret: 19. – Lxf6 20. Sxf6 Sxf6 21. Txf6 gxf6 gör svart klokt i att ge tillbaka material snarast efter både 22. Lc5 Td8 23. De4 Txd3 och 22. Lh6 Td8 23. De4 Txd3 (23. – f5 ger vit farligt angrepp efter t.ex 24. gxf5 f6 25. Kf2! Kh8 26. Tg1) där det verkar som den omedelbara faran är för svart är upphävd.
Vit kan även prova 19. – Lxf6 20. Sxf6 Sxf6 21.g5 (istället för 21. Txf6 ). Efter 21. – Sg4 22. Lc5 e4! är det svart som rycker åt sig initiativet.
Enklast för svart tycks ändå 19. – Sxf6 vara. Det tycks som vit måste in i kvalitetsoffervarianten ovan eftersom 20. Sxf6 Lxf6 21. Lc5 Le7 22. Lxe7 Sxe7 23. Lxh7+ tillåter den ruggiga kontringen 23. – Kxh7 24. De4+ Sg6! 25. Dxa8 Db6+ 26. Tf2 Sf4!. Svart har goda försvarsmöjligheter/kontringar p.ga vits försvagade kungsställning.
Efter textdraget är det lätt för svart att göra fel som vi strax ska se. Först de naturliga dragen…
20. Lh6 Td8

…och sen…ja, hur kommer vit vidare? Jo, med…

21. Tf3!!
I kommentatorns tycke det finaste draget i partiet (i konkurrens med 17. g4!). Mitt i hetluften där man räknar varianter och offer kommer ett stilla angreppsdrag, där tanken är lika genial som enkel: Ta med allt material i angreppet.
Ställningen är väldigt komplicerad. Om svart nu spelar 21. – Le6 kunde t.ex. 22. Taf1 Tac8 23. g5!? följt, där vits angrepp ser ytterst lovande ut efter, t.ex. 23. – fxg5 24. Sxg5 Lxg5 25. Lxg5 f6! 26. Txf6!
Textdraget 21. Tf3 innehåller en fälla som svart faller i.

21. – Sf4?
Ser logiskt ut men nu avgör vit med…

22. Txf4!
Of, course!

22. – Txd3
Ett försök att sätta käppar i det vita hjulet. Efter 22. – exf4 23. Sxf6 Lxf6 avgör 24. De4 till vits fördel. Inga pinnar hindrar dock vit i hans framfart nu.
23. cxd3 Le6
Efter 23. – exf4 24. Sxf6+ Kh8 25. De4 blir det matt. Efter textdraget avslutar vit effektivt.
24. Sxf6+ Lxf6 25. Txf6 Lxb3 26. Tc1 Ld5 27. Df2 Te8 28. Tc5 Le6 29. Dh4 Kh8 30. Tf2 1-0
Ett typiskt sicilianskt parti där Ulf Andersson fick visa upp sin taktiska förmåga – om den nu var okänd.

Spela igenom partiet här nedan.