Matcherna SKK V – Götaverken II och SKK II – Tibro SK stördes av en ”schackhuligan”.

Tyvärr hade vi inte samma polisbevakning i Östra SS lokal som brukligt är en matchdag på Ullevi. 50% av åskådarna utgjordes av en huligan som gastade och skrek, först högt sedan ännu högre åt en klubbkompis från Götaverken som han tyckte inte borde vunnit på tid. Den på tid vinnande spelaren hade avfärdat huliganens anmärkning med något ord som huliganen hade så stora invändningar mot att han förutom att argt och högt skrika så länge att vi övriga fick stanna klockorna en bra stund, också lappade till tidvinnaren i nyllet med öppen näve. På väg ut hann huliganen även hota tidvinnaren med att ta till vapen och döda honom – detta enligt den senare; hela utskällningen ägde rum på något språk från det forna Jugoslavien. Tidvinnaren vågade sedan inte gå ut till sin bil utan eskort.

Tjaha ja, sedan var det bara att starta klockorna och spela vidare …

Lagledaren för SKK II föreslog några minuters uppehåll för att gå ut och ta lite luft men fick inga på toppborden med sig på detta. I distriktsseriematchen tyckte den sist kvarvarande Götaverkaren dock att det inte var roligt att spela längre och föredrog att säkra matchsegern med en remi i stort materiellt överläge (det var inte mycket mening för Kamraten att försöka rädda matchen).

Då uppstår långt ifrån tumult, men väl en högröstad konversation kring hur matchlistan ska fyllas i. Efter att hyschanden och rena håll-käften-rop inte haft avsedd verkan, och en andralagsspelare som spelat färdigt sitt parti inte velat hjälpa till att tysta ner pratmakarna tvingades så det andra hemmalagets lagledare ånyo lämna sitt bräde för att få tyst i lokalen. Därefter var koncentrationen, eller ”närvaron”, hos denne lagledare absolut noll. En bondebortsättning följdes upp med att ställa damen rakt i slag.

Även på bord 7 fanns säkert fog i att skriva en kvalitetsbortsättning på huliganens konto.