Rapport från Kamraternas utsände i Wijk aan Zee (Corus)! Del 2

Anton Åberg:
CORUS 2010 ROND 10

Tågresan ut till Beverwijk följdes av sol i gnistrande vinterlandskap. Det är kallare än vanligt så här års fick jag höra av en äldre man jag småpratade med vid busshållplatsen i Beverwijk. Även han var på väg ut för att följa partierna från åskådarplats. Tillslut stuvades vi in i buss 78 tillsammans med några andra schackentusiaster som också var på väg ut till detta lilla fyrkantiga nöje. Väl framme var ronden igång och jag såg fram emot att följa några riktigt intressanta toppmöten. Vad sägs om Carlsen-Kramnik och Ivanchuk-Shirov? Och för den kräsne kan vi även lägga på Nakamura-Karjakin. Smaka på den!

Knappt hade jag äntrat lokalen förrän jag fick syn på diagrammet av partiet Ivanchuk-Shirov och jag fattade naturligtvis ingenting! Det var som om det gamla hederliga spelet hade bytt skepnad. Shirov var pjäs under och flera pjäser stod och hängde.

Foto: Anton Åberg: Ivanchuk-Shirov

Med tanke på tidsförbrukning och kroppsspråk var det tydligt att Ivanchuk hamnat i en riktigt sjuk ”silikon-prepp”. Även om ställningen var till det närmaste ogenomträngbar för en vanlig människa (läs undertecknad) så var det riktigt underhållande att studera Ivanchuks kroppsspråk! Det grimaserades och vreds samt tomstirrades rakt ut i publiken. Helt klart en upplevelse!

Foto: Anton Åberg: En pressad Ivanchuk

Ivanchuk hittade tillslut rätt i den snåriga ”silkon-djungeln” och partiet mynnade ut i remischackar. Shirov såg nöjd ut. En strålande dag på jobbet! Vem kan klaga på remi som svart mot Ivanchuk – utan ansträngning! Ivanchuk däremot såg mest lättad ut över att kunna lämna lokalen.

Det andra toppartiet mellan Carlsen och Kramnik var en tät historia där kampen om initiativet var påtaglig. Vid ett skede trodde jag att Carlsen hade hittat rätt med fotarbetet efter det fina 17.d5 följt av dragen Td1, Lh3-Lf5 med tryck mot h7. Det var bara ett problem. Springaren på a4 och tornet på a1 var ur spel och allt eftersom partiet fortskred märktes detta allt mer. För varje drag växte svarts ställning och Kramnik kunde till och med ge tillbaka två bönder och en kvalité utan att riskera någonting. Tornet på a1 och springaren på a4 förblev passiva åskådare och slutfasen av partiet var en ren uppvisning av Kramnik! Det var imponerande mot Nakamura men detta var gudomligt!

Inte svårt att se vem som vann respektive förlorade i detta mästarmöte.

Till sist, följde jag partiet Nakamura-Karjakin när det började hetta till i tidsnöden. Även Nakamura är kul att följa live. Han, liksom Ivanchuk, grimaserar en hel del. Det märks på något sätt att Nakamura är amerikan. Hans framtoning och kroppsspråk är en smula teatraliskt och han gillar helt klart att det är stort pådrag runtomkring. Mot Karjakin såg det riktigt spännande ut men i tidsnöden gick någonting fel. Efter 37.Tg1 såg Nakamura rätt säker ut. Om svart spelar 37.-Tg8 kan man tänka sig 38.Ld4 och det är inte många drag kvar. Nakamuras kroppsspråk talade här sitt tydliga språk. Så kom bomben. 37.-Tc2! och ridå ned. Tornet kan inte slås för då faller springaren på f3 med schack och sedan löparen på c5. Nu kollapsade Nakamuras ställning och från och med nu skakades det på huvudet och grimaserades hela vägen till uppgivet. Precis som en äkta amerikan hatar Nakamura att förlora!

Övrigt att notera från rond 9. Giri noterade sin första förlust och leder nu gruppen med en halva. Och i grupp C vann Chao toppmötet mot Robson och leder också han gruppen med en halva. Sist men inte minst, Grandelius noterade sin fjärde raka vinst! Denna gång mot norrmannen Kjetil Lie. Kul! Spelet börjar se riktigt bra ut nu efter den darriga inledningen.

Foto: Anton Åberg: Lie-Grandelius

Imorgon har vi några riktigt intressanta matcher att se fram emot. Anand-Shirov, Kramnik-Ivanchuk och generationsfighten Karjakin-Carlsen. Det blir spännande att följa!

På vägen tillbaka till Amsterdam slog jag följe med den äldre mannen jag småpratat med tidigare. Han var närmare sjutti än sexti och under tågresan berättade han för mig om den gången när han som fjortonåring slog Geller i simultan. Och när han i slutet av berättelsen beskrev hur Geller besviket gav upp och lämnade brädet utan att ställa upp pjäserna blev blicken en smula spjuveraktig och ett litet gott leende steg upp från tåget någonstans mellan Beverwijk och Amsterdam. Någonting att suga på när man är pensionär!

Återkommer med ny rapport imorgon. Gonatt! Mer om Corus 2010 av Anton Åberg:
Rapport från Kamraternas utsände i Wijk aan Zee (Corus)!
Rapport från Kamraternas utsände i Wijk aan Zee: Del 3 (Corus)!
Rapport från Kamraternas utsände i Wijk aan Zee: Del 4 (Corus)!