Har du sett till ”Tarrasch-Svedberg”?
Den frågan fick jag en vinterdag 86, när jag tågade in på ”bibban”, av Rune, en caféspelare och gaisare.
– Vadå? sa jag.
– Jo, han har hittat ett Tarrasch-drag i det 18-e VM-partiet (Kasparov-Karpov 1986).
– Jaha?
– Jo alltså:

Karpov

Kasparov

38.Ld6!!

Om nu 38. – Sxd6 så 39.Th7+ med damvinst; om Dxd6 så Dxa7+; om 38. – Ta6 så 39.Txf5! exf5 40.Dd5+ Kg7 41.Le5+ Kxh6 42.Dxd7 och vit vinner; om slutligen 38. – Tb7 så 39.Le5. Svart är således paralyserad av 38.Ld6!!  (Även senare i detta parti fann Hans Svedberg fantastiska möjligheter – se TfS nr 8 (sid 284) och 9 1986 (sid 328).
Kasparov spelade för övrigt det dåliga 38.Th7? i lätt tidsnöd och förlorade omsider. RED.)
Det Tarraschdrag som Rune tänkte på utfördes i ett konsultationsparti mot två okända i Neapel 1914. Doktorn har vit:

31. Lc7!! uppg.
Ty om 31. – Dxc7 så 32.Txc5! Dxc5 33.Db7+ Kxa5 34.Ta1 matt. Eller 31. – Txc7 32.Db7+!! Txb7 33.Txc5 matt. Och på 31. – Dc6 avgör åter 32.Txc5+ jämte Db7+.
Det här temat, när en vit pjäs offrar sig på en dylik skärningspunkt, är känt inom problemkonsten som ”Plachuttaskärningen” efter den österrikiske 1800-talskomponisten Josef Plachutta. Här en tredragare av honom som publicerades i Leipziger Illustrierte Zeitung 1858:

1.Tg7
Om 1. – Thxg7 så 2.Dg3+ Txg3 3.Lc7 matt; om 1…Tgxg7 så 2.Lc7+ Txc7 3.Dg3 matt.

Sammanfattningsvis: Svedbergs drag är inte en stilren Plachuttaskärning – men stiligt är det!

P.s Häromsistens (år 2023) hade Bengt Svensson med en studie Steffen Slumstup Nielsen där temat Plachuttaskärning är en del av lösningen.

Se partiet Kasparov – Karpov 1986 (18) och spela igenom här nedan.