Matti Svenn: (uppdaterad 2023)

Magiska och dramatiska drag på sjuttiotalet

Det var ovanligt mycket dramatik inblandat i schackkretsarna på toppnivån under det tidiga sjuttiotalet. Huvudrollen spelades av Bobby Fischer, antingen han var på plats eller ej. Mediedrevet gottade sig när fokus på det svåra och obegripliga spelet flyttades från brädet till politik och den underlige amerikanske VM-utmanaren. Schackmagin och dramatiken på de 64 rutorna stod inte högt i kurs hos de flesta murvlarna, förutom de som skrev fördjupat om schack. I stället skrevs det massvis om storpolitiken mellan USA och forna Sovjet. Därför kom VM-matchen mellan Boris Spasskij – Bobby Fischer på Island också att handla mycket om kampen mellan Öst och Väst.

Det tidiga sjuttiotalet inleddes alltså dramatiskt eftersom det var oklart när VM-matchen mellan Fischer och Spasskij (Reykjavik, 1972) skulle komma igång. Ett tag var det t.o.m. osäkert om det överhuvudtaget skulle bli en VM-match (matchdatum sköts fram från 1 juli till 11 juli då parti 1 spelades ) sedan Fischer i sitt tycke ställt rimliga ekonomiska krav för att spela.
När så första partiet äntligen kom igång blev det dramatiskt på brädet när Fischer i en absolut lika ställning i löparslutspelet tog Spasskijs förgiftade h2-bonde (29. -Lxh2?) och lät sin löpare bli fångad. Vad han missade vet ingen än idag. Själv svarade han så här, enligt Frederic Friedel Chessbase, i samband med re-matchen mot Spasskij 20 år senare:
”Twenty years later he was asked by a journalist whether he had been trying to create winning chances in the game by complicating a drawn position.
– Basically that’s right. Yes, he replied”

Det var inte nog med drama; till andra partiet kom Fischer aldrig utan lämnade w.o! Nu hängde matchens fortsättning verkligen på en skör tråd. Det rimliga i detta läget hade varit att Fide avbrutit matchen, men det är lätt att säga i efterhand. Till slut, efter många om och men kom matchen i alla fall åter till stånd. Och denna gång fick nytt liv (tack vare spelet på brädan) när Fischer levererade nyheten 11. – Sh5!? i Benoni och vann det tredje partiet. Så småningom vann ju Fischer som bekant matchen med klara siffrorna 12,5 – 8,5, vilket inte riktigt återspeglar den hårda kampen om man går igenom de 21 partierna.

Dock hände annat trevlig också på schackfronten under 1970-talet och därför tänkte artikelförfattaren då och då återge partier och diagramställningar från sjuttiotalet som är berömda, men något bortglömda, och några till och med fullständigt okända. Dock gemensamt för alla är magin och dramatiken i själva dragen som utfördes på brädan.

I första partiet är Michail Tal, trollkarlen från Riga, den magiske lindansare som man bara måste beundra, inblandad. Ur hans fantastiska utbud kommer här två partier. Det första är vida berömt och välkänt tack vare ett tidigt springaroffer, medan det andra märkligt nog, fallit i glömska trots att det verkligen är magiskt.

Tal M – Uhlmann W Moskva, 1971
Franskt parti
1.e4 e6 2.d4 d5 3.Sd2 c5 4.Sgf3 Sc6 5.Lb5
Två decennier senare utjämnade Jusupov på följande vis mot Glek: 5. – cxd4 6.Sxd4 Ld7 7.Sxc6 Lxc6 8.Lxc6+ bxc6 9.c4 Lc5! 10.cxd5 cxd5 11.exd5 Dxd512.Da4+ Dd7 13.Dxd7+ Kxd7 14.Se4 Lb6! [14…Lb4+ 15.Ke2; 14…Le7 15.Le3] 15.Lf4 [15.Ke2 Se7 16.Td1+ Nd5=] 15…Se7 16.0-0-0+ Sd5 17.Sc3 Kc6 18.Sxd5 exd5 19.The1 The8 20.Txe8 (20.f3 Te6) 20…Txe8 21.f3 Re2 22.Td2 Te1+= ½-½ (Glek) Informator 53/257
5. – dxe4 6.Sxe4 Ld7 7.Lg5 Da5+ 8.Sc3 cxd4
I Skopje, 1976, mot Nicevski har Uhlmann hittat receptet 8. – a6 9. Lxc6 Lxc6. Det till synes aggressiva 10. d5 neutraliserades med 10. – Lxd5 11. 0-0 Lc6 12. Se5 Dc7 13. Te1 Sf6 varefter svart klarade sig bra.
9.Sxd4 Lb4 10.0-0 Lxc3
Svart ger sig på ett farligt bonderov. Det har karaktären av vinna eller försvinna över sig. En fegare svartspelare hade provat 10. – Sge7 men hade troligen inte klarat sig bättre efter 11. Se4. Vits möjligheter är otaliga; t.ex. 11. – Dc7 12. c3 Sxd4 (12. – La5 13. Sb3) 13. Dxd4 Lxb5 14. Tfe1 och ställningen är helt i Tals smak.

11. bxc3 Dxc3 12. Sf5! 

Ställningen efter 12. Sf5!
Ett härligt angreppsdrag helt i Tals anda, där initiativet är av yttersta vikt. Alla vita pjäser deltar strax i angreppet på både svarts kung och dam.
12. – exf5 13.Te1+ Le6 14.Dd6 a6
Svarts förvarsuppgift tycks redan vara omöjlig. Efter t.ex. 14. – Sf6 15. Tae1 deltar alla vita pjäser i angreppet och 15. – a6 stupar på 16. Ld2 Se4 17. Txe4 Dxc2 18. Txe6+ fxe6 19. Dxe6 Kf8 20. Lb4+ Sxb4 21. Td7. Efter textdraget avgör löparmanövern.
15.Ld2! Dxc2 16.Lb4axb5 17.Df8+ Kd7 18.Ted1+ Kc7 19.Dxa8 Sf6 20.Dxh8 Se4 21.Le1 1-0

Spela igenom partiet

Följande parti påbörjas lugnt och stillsamt för att avslutas tornadolikt. Trollkarlen från Riga far snabbt, skoningslöst och magiskt fram med sina slutdrag. Vips har han blåst bort motståndaren och ställt honom matt efter bara 23 drag. Se och njut! 

Tal M – Chandler 1974
(WR i förnamn enligt min databas, i så fall inte liktydigt med mer kände Murray. Troligen är partiet spelat i en simultan i Liverpool, Knotty Ash)
Skandinaviskt

1.e4 d5 2.exd5 Dxd5 3.Sc3 Dd8 4.d4 Sf6 5.Lc4 5. – e6 6.Sf3 Lb4 7.0-0 Sbd7 8.De2 Lxc3 9.bxc3 0-0 10.Lg5 Te8 11.Se5 Sf8 12.f4 c5 13.Tad1 Dd6 14.f5 Sd5 15.Sxf7! 

Ett närliggande offer, det svåra draget är drag nummer 18, vilket Tal förstås redan har sett. Dessutom kan man mycket väl föreställa sig att han redan nu för sin inre syn sett mattbilden som avslutar partiet.
15. – Kxf7 16.fxe6+ Kg8 17. e7 Se6 18.dxc5! Dxc5+ 19.Kh1 Sxc3
Tillåter en grandios avslutning. Svart har en lång och oviss pina framför sig efter 19. – Sxe7 20. Lxe6+ Lxe6 (20. – Kh8 21. Lf7) 21. Dxe6+ Kh8 22. Le3 med målet att nå jättediagonalen a1-h8 från d4.
T.ex. 23. – Dc8. ( Men inte 22. – Dxc3 23 Ld4 Dc6 24. Df7 Dg6 25. Tde1 Dxf7 26. Txf7 Sd5 27. Txe8+ Txe8 28. h3 Sf6 29.Txb7 och ställningen är ohållbar för svart i längden, liksom efter 22. – Dc6 23. Df7 följt av Ld4). 24. Td7 Sf5 (24. – Dc6!?) 25. Dxf5 Txe3 26. Df7 Dg8 27. Txb7 Txc3 28. Dxg8+ Txg8 29. Txa7 Txc2 30. h3 där vit har goda vinstchanser.
20.Td8 Ld7
Nu följer en härlig avlänkning.
21.De5! Dxe5 22.Tf8+ 1-0

Spela igenom partiet

På schackfronten på sjuttiotalet lades vikt vid själva spelandet: Betänketiden 40 drag på 2½ timmar och sedan 16 drag i timmen samt avbrott med där tillhörande analysarbete, var en hyllning till tanken och eftertanken. Annat är det idag, jag menar med eftertanken. Högt tempo, yta och informations-bombardemang är sådant som premieras idag. ( År 2023 är bruset än värre, uj,uj,uj).
Följande parti och magiska diagramställning innehåller tanke, eftertanke och kamp; mest kamp och spelades mellan Fischer-Larsen, i kandidatsemifinalen 1971.

Bobby Fischer – Bent Larsen Bent
Denver, parti 1, 1971

Franskt parti
1.e4 e6 2.d4 d5 3.Sc3 Lb4 4.e5 Se7 5.a3 Lxc3+ 6.bxc3 c5 7.a4 Sbc6 8.Sf3 Ld7 9.Ld3 Dc7 10.0-0 c4 11.Le2 f6 12.Te1 Sg6

Ett optimistiskt drag som också vittnar om i vilken anda Bent Larsen kom till mötet med Bobby Fischer på dennes hemmaplan i Denver, Amerika. Det var verkligen ”ingen rädder för vargen här som gällde”. Och Larsen hade fog för sin optimism. Eller vad sägs om följande:

Vinst över Fischer i interzonturneringen i Mallorca året före ( där han f.ö. kom tvåa efter Fischer), han hade dessutom spelat på första bordet när, Övriga världen mötte forna Sovjetunionen (1970) bordet före Bobby! Där spelade han 1,5-1,5 mot världsmästaren Spasskij samt slog Stein (som ersatte Spasskij i sista ronden). Larsen kom också styrkt via kvartsfinalseger (mot Uhlmann) inför matchen.

Det fanns således all anledning för Larsen att tro på sig själv. Man glömmer lätt att Larsen vid den här tiden inte var långt ifrån en VM-match. Så stark var han! Att Fischer vann matchen till slut med hela 6-0, berodde till stor del på att Larsen alltför snabbt försökte kvittera matchläget och tog stora risker i kommande partier.

En lugnare fortsättning men helt emot Larsens stil var följande: 12…fxe5 13.dxe5 0-0 14.La3 Tf7 15.Ld6 Da5 16.Dd2 Taf8 17.Tab1 Lc8 18.Sg5 Tf4 19.Tf1 h6 20.Sh3 Td4 21.De1 Te4 22.Dd2 Td4 23.De1 Te4 24.Dd2 som i ett parti, De Firmian – Remlinger, 1994. Istället för att ta remi fortsatte svart med: 24…Tf7 25.f3 Txe5 och förlorade så småningom; däremot bör svart undvika 12…0-0 13.exf6 gxf6 för 14.Lh6 och vit har fördel.
13.La3 fxe5
Fritz 6 har med följande variant i sin öppningsbok: 13…0-0-0 14.Ld6 Da5 15.Dc1 Sce7 16.Lf1 Sf5 17.Lc5 h5 18.Db2 Tde8 19.g3
14.dxe5 Scxe5 15.Sxe5 Sxe5 16.Dd4! Sg6 17.Lh5

Vit spelar hårt och håller kvar svarts kung i centrum. Dock var 17.Dxg7 en möjlighet, t.ex.

A) 17…De5 18.Dxe5 Sxe5 19.f4 Sg6 (19…Sf7 20.Lh5; 19…Sc6 20.Lh5+) 20.f5 Sf4 med fördel för vit, eller

B) 17…0-0-0 18.Dd4 och vit får ett bekvämt spel eller tom angrepp efter: 18…Kb8 (18…b6 19.a5 b5 20.a6

Kb8 21.g3 med fördel för vit.) 19.Lc5 b6 20.Tab1 Lxa4 21.Lxb6 axb6 22.Txb6+ Kc8 23.Ta6 Lc6 24.Lg4 Sf4 25.Ta7.
17…Kf7
Vit får angrepp efter 17…0-0-0 18.Dxa7 b6 19.Da8+ Db8 20.Dxb8+ Kxb8 21.a5! T.ex.

A) 21…Kc7 22.axb6+ Kxb6 23.Lg4! The8 (23…Ta8 24.Lxe6 The8 25.Teb1+) 24.Lb4 eller
B) 21…bxa5 22.Ld6+ Kb7 23.Txa5 Ta8 24.Tc5 Thc8 (24…Ta7) 25.Tb1+ Ka6 26.Lc7 Lb5 27.Tcxb5 Txc7 28.T5b2 Tc5 29.Ta2+ Ta5 30.Txa5+ Kxa5 31.Ta1+ (Timman).
18.f4 The8 19.f5 exf5 20.Dxd5+ Kf6

21.Lf3!
Nu är svarts kung verkligen illa ute men Larsen löser problemet på ett optimistiskt offensivt sätt. Tyvärr, har han inte millimetrarna på sin sida. Det aggressiva 21.g4 hade bemöts med Db6+! 22.Lc5 Dc6 23.Dd4+ Kg5 (23…Kf7? 24.gxf5 Lxf5 25.Tf1) 24.h4+ Kxh4! 25.gxf5+ Kxh5 och svart lever i allra högsta grad. (Timman).
21…Se5!
Larsen inser att 21…Le6 ger ett tröstlöst slutspel, särskilt mot Fischer (Timman) efter 22.Dxb7 Dxb7 23.Lxb7 Tab8 24.Tab1
22.Dd4 Kg6 23.Txe5 Dxe5 24.Dxd7 Tad8 25.Dxb7 De3+
Här fanns möjligheten 25…Dxc3. Vit tycks behålla greppet efter 26.Dc6+ Kg5 27.Lc1+ f4 (27…Kh4 28.g3+ Kh3 29.Lg2+ Kg4 30.h3+ Kxg3 31.Dc7+ De5 32.Dxe5+ Txe5 33.Lg5) 28.h4+ Kf5 (28…Kxh4 29.Kh2) 29.g4+ (Saizew) t.ex. 29…fxg3 30.Kg2 Dxa1? (30…Dd4 31.Kxg3) 31.Lg4+ Ke5 (31…Kxg4 32.Df3+) 32.Dc5+ (32.Db5+? Kd6 33.Db4+ Kd5 34.La3 De5!) 32…Td5 33.De3+ Kd6 (33…Kf6 34.Dxe8) 34.La3+ Kc7 35.Dxa7+ Kc6 36.Da6+ Kc7 37.Dxc4+ Kb8 38.Dxd5 Dxa3 39.Db5+ Timman.  
26.Kf1 Td2 27.Dc6+ Te6 28.Lc5! 

Löpardraget var lika starkt som tvunget och man blir varse här vilken otrolig räknemaskin Fischer var. Han måste ha räknat precist och långt innan han spelade 23. Txe5. Han räknade också snabbt. I inofficiella blixt-VM 1970 , (där han vann överlägset) snittade hans partier på 2,5 minuter.
Ännu var han dock inte världsmästare när partiet spelades men han uppvisade redan nu alla världsmästarkvaliteter. Hans öppningsteoretiska kunskaper var vida kända. Tal har skrivit om hur imponerad han var av den unge Fischers kungsindiska förberedelser redan i Bled 1959. Lägger man därtill Fischers enastående slutspelsteknik, han vann otaliga till synes lika ställningar mot de flesta av dåtidens toppspelare och hans kämpaglöd och den enorma viljan att vinna partier då förstår man att VM-titeln inte var lång borta.. Det måste ha varit oerhört svårt att möta honom!
28…Tf2+ 29.Kg1 Txg2+ 30.Kxg2 Dd2+ 31.Kh1 Txc6 32.Lxc6 Dxc3? 
Frågetecknet kommer från Jan Timman i hans bok: ” Jan Timman analysiert Grossmeisterpartien”. Ännu en sån där bok som varmt rekommenderas. Istället föreslår han: 32…a5 med ” intressant kamp kvar” och anger följande varianter:

A. 33.Tg1+ Kf7 (33…Kh6 34.Lf8) 34.Ld4 g5÷; eller
B. 33.Ld4 33…Kh6
B1) 34.Tf1! f4
B1a) 35.h4 Dxc2 36.Le5 Kh5 37.Lxg7± (37.Txf4? Dd1+ 38.Kg2 De2+) ;
B1b) 35.Le5 35…g5 36.h4? De2! 37.hxg5+ Kg6 38.Le8+ Kf5-+;
B2) 34.Tg1 34…g5
33.Tg1+ Kf6 34.Lxa7 g5
Eller 34…Dxc2 35.Ld4+ (35.a5 Dd3 36.a6 c3 37.Lb7 c2) 35…Ke6 36.Lxg7 Dd235.Lb6 Dxc2 36.a5 Db2 37.Ld8+ Ke6 38.a6 Da3 39.Lb7 Dc5 40.Tb1 c3 41.Lb6 uppg. 1-0  

Spela igenom partiet

Följande parti har fått komma med för en ställning som kunde ha uppkommit, men tyvärr, bara hamnade på analysbordet.
Matti Svenn – Tom Borvander
GT:s Teleparti 1976 Sicilianskt 
1.e4 c5 2.Sf3 d6 3.d4 cxd4 4.Sxd4 Sf6 5.Sc3 a6 

Najdorfvarianten har bibehållit sin popularitet allt sedan efterkrigstiden fram till våra dagar. De kritiska varianterna som undersökts genom åren har skiftat. Medan man under senare år undersökt vad 1. e4 c5 2. Sf3 d6 3. d4 cxd4 4. Sxd4 Sf6 5. Sc3 a6 6. Le3 Sg4 (istället för 6. – e6 eller 6. e5 . Här kan jag tipsa på 6. f3 om man vill undvika följande!) 7. Lg5 h6 8. Lh4 g5 är värt, var stormästarna vid tiden för vårt GT-parti klara med att Fischers 6. Lc4 var okej för svart och koncentrerade sig mer på vad 6. Lg5 kunde ge. Idag vet man att svart även där klarar sig bra i många varianter ( bäst genom att ta testamentsbonden även om det kräver rejält med hemarbete i varianten 1. e4 c5 2. Sf3 d6 3. d4 cxd4 4. Sxd4 Sf6 5. Sc3 a6 6. Lg5 e6. 7. f4 Db6 8. Dd2 Dxb2) och 6. Lg5 ses därför alltmer sällan i stormästarkretsar.

Här blir man varse att man absolut borde skriva en lång artikel om Miguel Najdorf, som gett namn till varianten. Nöjer mig dock så länge med följande som jag fått på mejlen av Ingemar Johansson (vem annars!? Se även Miguel Najdorfs försvunna bevis i I.J:s Klassikerserie):

MN dog 1997, att han stannade i Argentina 1939 berodde på att han var jude. Fru, barn, föräldrar och fyra bröder gick under i Förintelsen. Hooper & Whyld (Red. I.J:s uppslagsverk. ) nämner inte blindsimultanen i Buenos Aires 1942, då MN spelade 45 partier med resultatet +39 =4 -2, vilket länge gällde som ett slags rekord. Om detta sa Najdorf, enligt gamla anteckningar jag har, på 70-talet:

”Det var inte alls fråga om någon uppvisning. Jag hoppades att föreställningen skulle rapporteras i tysk, polsk och rysk press och att någon i min familj skulle läsa om den och på så sätt få ett livstecken från mig, kanske höra av sig. Men det var det ingen som gjorde.”

Och här följer något kort om Najdorfvarianten och dess uppkomst (i stort sett hämtat från uppslagsverket Hooper & Whyld):

Originalidén var att svart ville besvara 6. Le2 med 6. – e5, troligen som en förbättring på Boleslavskij-varianten. Vit har dock flera andra möjligheter i drag sex där draget 6. – e5 inte passar. Dock, 5. – a6 är ett användbart drag för försvaret. Najdorf spelade och försvarade sin variant från omkring 1947, men den har spelats tidigare av Canal som svart mot Bogoljubow i Carlsbad 1929 och av Opocensky vid flera tillfällen, Kotov och senare populariserats av världsmästarna Tal, Fischer och Kasparov som ofta spelat öppningen.
6.Lg5 e6 7.f4 Le7 
Alltså runt 1975, vid tiden för partiet, ansågs 7. – Db6 8. Dd2 Dxb2 som oklart. Numera kan man köpa böcker som visar att svart klarar sig bra. Varianten handlar inte så mycket om schack utan mer om att den som minns sin teori bäst vinner!
8.Df3 Dc7 9.0-0-0 Sbd7 10.g4 b5 11.a3
11. Ld3 Lb7 12. 0-0-0 anses som vassast.
11…Tb8 12.Lxf6 Sxf6 13.g5 Sd7 14.Lh3 Sc5 15.Thg1 b4 16.axb4 Txb4 17..f5
Här var springaroffret 17.Sf5 möjligt men svart står inte sämre efter t.ex. 17…exf5 18.Sd5 Da5 19.Sxb4 Da1+ 20.Kd2 Dxb2 21.Sd5 Sxe4+ 22.Ke1 Dxc2
17…Db6
17…Db7 är bättre.
18.g6
En nyhet som även idag tycks hålla måttet. Vit får bara bekvämt spel enligt dagens teori, efter t.ex.:
A)18.fxe6 fxe6 19.Sxe6
x)19…Lxe6 20.Lxe6 Sxe6 21.Sd5
A1) 21…Da5 22.Sxb4 Dxb4 (22…Da1+ 23.Kd2 Dxb2 24.Db3 Lxg5+ 25.Ke1 Lh4+ 26.Ke2) ;
A2) 21…Dc5 22.Sxb4 Dxb4 23.Df5 (23.e5 Df4+ 24.Dxf4 Sxf4 25.exd6 Lxd6 26.Tge1+ Kd7) ; eller
y) 19…Sxe6 20.Sd5 Dc5 21.Sxb4 Dxb4 22.e5 Lb7 23.Df5 Df4+ 24.Kb1 (24.Dxf4 Sxf4 25.exd6 Se2+ 26.Kb1 Sxg1 27.dxe7 Sxh3 28.Td8+ Kxe7 29.Txh8 Sxg5) 24…Dxf5 25.Lxf5 Sxg5 26.exd6 Lf6 27.Td3;

B)18.f6 gxf6 19.gxf6 Lf8 20.Sb3 (20.b3 Txd4 21.Txd4 Sxb3+ 22.cxb3 Dxd4) 20…Txb3 21.cxb3 Sxb3+ 22.Kc2 Dxg1 men frågan är om det räcker till vinst i ovanstående varianter. 
18…Lf6
Svart satsar allt på att komma först. Det är komplicerat värre även efter:
18…hxg6 19.fxe6 fxe6 20.Txg6 Lf6 ( Bättre verkar 20…Txd4 21.Txd4 Sb3+ 22.cxb3 Dxd4 23.Lxe6 Lxe6 24.Txe6 Txh2 25.Kb1 Dg1+ 26.Ka2 Th1) 21.Txf6 gxf6 22.Dxf6 Txh3 ( men inte 22…Tf8 23.Dg6+ Kd8 24.Dg5+ Ke8 25.Lg4±) 23.Tg1+-
19.gxf7+ Kf8 20.Sxe6+ Lxe6 21.fxe6 Txb2 22.e5 dxe5 23.Da8+ Db8 24.Dd5! Db6

Efter 24…Le7 25.Tde1 Ld6 26.Txg7 Kxg7 27.Tg1+ Kf8 (27…Kh6 28.Dd2+ Kh5 29.Dg5#) 28.Tg8+ Ke7 (28…Txg8 29.e7+ Kxe7 30.fxg8D) 29.Db7+!! uppstår en magisk ställning även om draget bara utfördes i en analys. Tro det eller ej, det blir som senast matt i två drag: 29…Dxb7 (29…Lc7 30.Dxc7+ Dxc7 31.f8D; 29…Sxb7 30.Sd5; 29…Txb7 30.Sd5) 30.f8D matt!

Åter till partiet. 
25.Txg7!
Avgörande
25…Sb3+
Vits spel bygger på att följande finess: 25…Tb1+ 26.Sxb1 26…Lxg7 (Även efter 26…Kxg7 27.Tg1+ Kf8 28.Tg8+ Txg8 (28…Ke7 29.f8D#) 29.e7+ Kxe7 30.fxg8D stämmer allt för vit) 27.Dd8+ Dxd8 28.Txd8+ Ke7 29.Tg8! finns.
26.cxb3 Kxg7 27.Kxb2 e4 28.e7 Lxe7 29.Sxe4 Tb8 30.Td2 Lf6+ 31.Sxf6 Dxf6+ 32.Dd4 uppg.1-0 
– ”Spela som på sjuttiotalet” , brukar Ingvar Andreasson säga till mig när han spanat in hur jag krånglat till det för mig i mina partier nuförtiden.
Vad svarar man på det? Jo, nu vet jag! Ett Lundellcitat skulle passa:
”Allting rostar, allting ärgar. En del blir vackert, annat dör.”

Spela igenom partiet

Matti Svenn