Bo Lennart Oscarsson – Gösta Svenn
Öppna SM (7) 1984

Sämre avbrottsställningar kan man ju ha. I samma rond hade P-O Gromark, Den Återuppståndne alltså, också ett avbrott med kvalité och bonde över, han hade dessutom passat på att byta av damerna. Så vi var en klase ganska uppspelta Kamratspelare som släntrade iväg till excellenta Solrosen i Haga, för att inta någonting sedvanligt gott och nyttigt, ärtsoppa den här dagen, har jag för mig. Det fina med Solrosen är ju att de har ett schackspel där, så till kaffet-téet, halades brädet fram. Peos avbrott satt vi mest och njöt till, det presenterades olika vinstplaner, för Peo gällde bara att bestämma sig för en av dem. Lyx. Så skulle vi titta på mitt, mest för att ha något trevligt att fästa ögonen på till kaffet och tandpetaren.

Men jag placerade vits dam på f3 och tornet på f1

och Ingvar A, som är en försigkommen och falkögd filur, slog genast ner på g6 med hästen och kaffet (mitt, alltså) satt i vrångstrupen:

41. Sxg6 Kxg6 42. Dg4+ Kf7 (42. – Kh6 43.Dxf5 gick inte alls)) 43.Dxf5+ Ke7 44. Te1.

Plötsligt såg det ”äckligt” ut för svart. Skallar skakades runt bordet. Luften blev kvalmig och syret tog nästan slut i restaurangen. 44. – Tdf8 45.Dg5+ Kd7 46. Lb5+ Kc8 47. La6+ Kc7 48. Txe6! Herregud. Tillbaka igen. Men, men måste man verkligen hota vits dam? Och till en bättre ruta dessutom? Nävisst, med 44… Tdg8! som skär ner vits dams aktionsradie till ett minimum, kom syret tillbaka igen, och efter 45. Te5 Th6 46.Txd5 Txg3! dansade vi ut i den underbara försommarsolen. Vägen från sköna Haga förbi Kôrka upp till Schackets Hus gick på lätta fjät. Någon hade rullat ut röda mattan. Fortsättningen av partiet blev ett enda leende, sedan misstaget med avbrottsställningen uppdagats.

41.Lh4 Tde8 42.Lb5 Sxf4 43.Sc4
Resignation. Men efter 43. Lxe8 vinner allt, nästan: 43…Txe8; 43…Sd3 44.Dd4 Sxe5; 43…Sd3 44.Dd4 Sxe1 45.Lg3 Dc5! 46.Da4 Sf3+ 47.Sxf3 Df2+  
43…dxc4 44.Txe8 Txe8 45.Lxe8 Sd3+ uppgivet

Gösta Svenn (SchackKamraten 1984/1)