Lars Madebrink:

SM i Borås 1979, mästarklassen 

— Speltiden är fem timmar. Då skall vi också spela fem timmar.

Elitspelaren John Ljungdahls skånska röst var lika glasklar som hans åsikt. Något trams om att bryta klockan 13.30 och vrida fram min klocka 30 minuter ville han inte höra talas om.

Förmodligen eftersom han stod på vinst med två extra bönder och därför hoppades slippa återkomma 16.00 för att spela avbrott.

Nu en kort utvikning om denna tillsynes märkliga händelse.

I Sandviken, där jag växte upp och tog mina första stapplande steg på schackstegen, var det bestämt att speltiden var fyra timmar. Först då fick man avbryta och försegla. Undantaget var om dragserien var avklarad och den ene tog på sig extratid så att klockorna totalt visade fyra timmar.

Inget konstigt eftersom minst en av spelarna, ofta båda, skulle upp och jobba i järnverket klockan 05.45 dagen efter.

Det var mot denna bakgrund jag ville försegla redan 13.30 mot Ljungdahl.

Jag hade en halvtimme över på klockan och var klar över mitt förseglingsdrag, Sd3 ska slå en bonde på c5.

Men motståndaren var inte intresserad.

Så jag började studera ställningen igen (något måste man ju göra för att få 30 minuter att gå…)

Plötsligt såg jag det, Sd3-e5 är mycket bättre. Trots två minusbönder får vit starkt motspel.

Jag förseglade det draget och lyckades till slut hålla remi.