Lars Madebrink:

1985 – på den tiden man hade avbrott och fick försegla ett drag efter 4-5 timmars spel.

Stor öppen turnering i Frankrike, cirka 400 deltagare.

I den främre träffen, som det heter på travspråk, gick ett parti mellan två starka franska spelare till avbrott.

Vit skrev ned sitt hemliga drag i protokollet, varpå båda protokollen, som seden var i Frankrike, lades i förseglingskuvertet. På detta kuvert skrevs sedan ställningen ned Kg1, Lg2 o s v.

Därefter följde ett uppehåll på två timmar.

När spelet skulle återupptas var förseglingskuvertet borta.

Domaren visste ingenting. Båda spelarna var lika oförstående.

Nåväl, normalt vore ju detta inget större problem. Schackspelare brukar vara bra på att minnas olika ställningar. Här var det bara att sätta upp den aktuella positionen på brädet och fortsätta partiet.

Så även denna gång.

Det vara bara ett problem.

Vit kom ihåg en ställning där han stod på klar vinst.

Svart visade dock upp en helt annan ställning, där han stod på klar vinst.

Domaren hade inget att bidra med.

Det blev vild palaver.

Båda hotade med att anmäla den andra till det inhemska förbundet. Båda ansåg att den andre, som naturligtvis stulit förseglingskuvertet, skulle stängas av under lång tid.

Så fortsatte det i 10-15 minuter.

Vad skulle den stackare domaren göra?

Jo, det blev att spela om partiet med betänketiden en timme per spelare.

Snacka om dov stämning.

Huruvida Frankrike efter detta införde det svenska systemet med ett speciellt papper för förseglingsdraget och att båda parter behöll respektive protokoll förtäljer inte historien…

Det var i varje fall underhållande att följa detta drama.