På Lars Grahns blogg Inte bara schack (under rubriken En intressant slutställning) hade Matti häromsistens en utredning om slutspelet mellan Nepomnjasjtjij och Wang Hao. Partiet spelades i den nyligen avbrutna kandidatturneringen i Jekaterinburg och handlade alltså om att kinesen gav upp i tidigaste laget. Ryssen gavs aldrig tillfälle att demonstrera den svåra vinstvägen, eller missa den. Det fick mig att minnas två egna erfarenheter av dylika slutspel, där jag för min del inte hade en tanke på att ge upp för tidigt. Det lönade sig.
Eero Kuparinen – Gösta Svenn
KM 1978
Vit drar
Jag hade strax före 40-dragskontrollen satt en löpare rakt i slag, men på något vis förmått mig att kämpa vidare och till och med ta partiet till avbrott. Eero var en begåvad schackspelare och i normala fall hade han snabbt avgjort partiet, men här kröp nerver in i bilden. Han började tveka.
66.Kf4
För att hitta vinsten krävs det att man inte slutar räkna fastän svarts fribonde går i dam: 66.Sc2 Kf8 67.Kxg6 Kg8 68.Se3 Kh8 69.Sf5! c2 70.Sd6 c1D
Analys
71.Sf7+ Kg8 72.h7+ Kf8 73.h8D+ Ke7 74.Dd8+ Ke6 75.Dd6 matt
Analys
Stilig matt dessutom. Åter till partiet:
66…Kg8 67.Ke5?
Där går segern upp i rök. Vit borde ha återvänt med kungen till g5 och fortsatt enligt analysen ovan.
67…Kh7! 68.Kf4 Kxh6 69.Kg4 Kh7 70.Kg5 Kg7 71.Sc2 Kh7 72.Sd4 Kg7 73.Sc2 Kh7 74.Sd4 Kg7 Remi
Några år senare var det dags för ännu en mirakulös räddning:
Ralf Åkesson – Gösta Svenn
Hallsbergsturneringen 1981–82
Svart drar
18…Sxb2?
Bonden visade sig vara förgiftad.
19.Tb1 La3 20.Tf3!
Detta drag hade jag helt missat, vill jag minnas. Poängen kommer i det 22:a draget.
20…Tc2 21.Txa3 Txe2 22.Ta2!
Nu fick jag överge springaren och hoppas på att riva med mig så många bönder som möjligt på vägen.
22…Txe4 23.Taxb2 Td8 24.Td2?
Det rätta var att behålla a4-bonden med 24.Sxb6.
24…Kf8 25.g3 Txa4 26.Txb6
26…Tb4!
En fin försvarsresurs som Ralf hade underskattat. Springaren är fångad efter 27.Sxb4 Txd2, så vit måste slå med tornet.
27.Txb4 axb4 28.Td1 b3 29.Sc3 Txd1+ 30.Sxd1 Ke7
Partiet gick så småningom till avbrott, och dagen efter fick vi upp följande ställning:
Vit drar
47.Kd3 Ka4!
Viktig triangelmanöver för att hålla oppositionen. Inte 47…Kb4 för 48.Kd4! Ka3 49.Kc5 – jämför nästa kommentar.
48.Kd4 Kb4 49.Kd5
Om nu 49…Ka3 så 50.Kc5 b2 51.Sxb2 Kxb2 52.Kxb5 Kc3 53.Kc5 och vit hinner först med att ta för sig av bönderna på damflygeln. Om 50…b4 (istället för b2) så 51.Kc4 Ka4 52.Sb2+ Ka3 53.Sd3 Ka4 54.Sc5+ jämte Sxb3 (eller här till och med 54.Sxb4 b2 55.Sa2 b1S 56.Sc3+ och vit vinner återigen bondeslutspelet). Men svart räddar sig studieartat med …
49…b2!
… bondeoffret som släpper ut svarts kung ur den ofrivilliga karantänen. Nu gäller det bara att förhindra springaren att offra sig på svarts kvarvarande fribonde.
50.Sxb2 Kc3 51.Kc5
Om springaren hoppar iväg till kungsflygeln så klampar kungen efter: 51.Sd1+ Kd2 52.Sf2 Ke3 53.Sh3 Kf3 osv.
51…b4 52.Sa4+ Kd3! 53.Kd5 b3
54.Sb2+
Efter 54.Sc5+ Ke3! 55.Sxb3 Kxf4 klarar sig svart.
54…Kc3 55.Sa4+ Kd3
Sista fällan var 55…Kb4?? 56.Sc5 b2 57.Sd3+ och vit vinner.
56.Sb2+ Kc3 57.Sc4 Kd3 58.Sa3 b2 Remi
Det kunde ha följt 59.Ke5 Kc3 60.Kxf5 Kb3 61.Sb1 Kc2 62.Sa3+ Kb3 osv.
Motto, således: Ge aldrig upp om du har en fribonde. Är det en avlägsen fribonde, desto bättre. Är det dessutom motståndarens springare som ska hålla reda på den avlägsna fribonden, ja men då har du utmärkta chanser att rädda partiet!
Gösta Svenn