Vår mångårige kamrat Kent Jägerflod, eller ”Jägarn” som många föredrar att kalla honom, har i veckan fyllt aktningsvärda 75 år. Han har varit en framträdande profil i Göteborgsschacket i 50 år vid det här laget. Verksam som ungdomskonsulent på 1970-talet, då han hade en hel drös juniorer att sköta om, och som schackskribent i GT i fyra decennier.

I gamla Schackspelets hus arrangerade Kent bland mycket annat det populära Ungdomsjippot där det serverades diverse turneringar, simultaner och pristävlingar. Under hans ledning spelade Göteborgsjuniorerna även matcher mot Västergötland, Småland, Halland och Frederikshavn. Efter jul- och nyårshelgerna var det alltid GT-schacket som gällde.

I tidningen skrev Kent två nyhetsartiklar i veckan och hade i sin fylliga spalt även med såväl kombinationsuppgifter som jul- och påsknötter – och inte minst GT:s utmanarschack, där partiet mellan mästaren och utmanaren publicerades i tidningen med ett drag per dag under ett stort och fint diagram. Schacket syntes verkligen i GT på den tiden. Det pågående utmanarpartiet var ett stående samtalsämne på Schackspelets hus och till och med på tidningsredaktionen, där jag minns att jag inför en sportjournalist fick försöka förklara hur jag i all sin dar kunde ha kungen uppe i snålblåsten på e5 redan efter åtta drag. Det var för övrigt en mycket ung och attackvillig Anton Åberg som den gången hade offrat två pjäser och drivit upp det svarta majestätet mitt på brädet. Kent fick så gott som alla i Göteborgseliten att ställa upp i de här tidningspartierna. Och även utsocknes folk figurerade, både blivande stormästare och Sverigemästare.

I slutet av 70- och början av 80-talet följde Ingvar Andreasson och undertecknad med Kent i hans röda Volvo Amazon på små schackturnéer ner till Strasbourg, Heidelberg och Lugano. Det blev några synnerligen minnesvärda resor och äventyr. I turneringen i Lugano pressade Kent den schweiziske toppspelaren och förre juniorvärldsmästaren Werner Hug till remi. Dagen efter mötte han den starke italienaren Mariotti, som hade blivit så imponerad av den orädde göteborgaren att han bjöd remi efter sexton drag som vit. Kent lät stormästaren få sin remi. Numera spelar Kent för det mesta hos veteranerna här i stan. Hans spelstil är både finurlig och känsligt positionell. Undertecknad brukar kalla hisingsbon Kent för ”Brunnsbos egen lille Petrosian”.

Som person har han alltid spridit glädje. Under årens lopp har han och jag haft många långa samtal, både djuplodande och skämtsamma sådana, om livets skiftande vedermödor och glädjeämnen, om psykologi i allmänhet och schackpsykologi i synnerhet. Om allt möjligt mellan himmel och jord, när jag tänker efter.

Och när jag tänker efter ännu mer hade inte mitt liv varit hälften så innehållsrikt utan vår vänskap.

Stort grattis, Kent!

Gösta Svenn