Att det är alla medlemmar i Kamraterna som håller igång klubben. Vi spelar schack på hobbynivå, vi deltar i klubbens arbete på ideell basis. Vi gör det för att det är kul och vi vet att ingen är oersättlig, varken på brädet eller utanför. Vi vet också att summan av allas arbete och schackspelande gör att klubben lever vidare. Så har det varit i snart 100 år (Kamraterna bildades 1920) och så kommer det att vara i framtiden också.
Att i perioder krockar schackgudinnan Caissas värld rejält med det övriga livet runtomkring oss. Vi åldras och orkar inte lika mycket som förr, vi har ett arbete som tar tid eller så har vi en familj som vill ha oss närvarande. Eller så är det något annat som måste prioriteras. Det är inget konstigt med det utan helt naturligt. På det viset är det i de flesta ideella föreningarna.
Att det är alldeles klart att Kamraterna nu befinner sig i en brytningsperiod. Vi behöver fylla på med nya funktionärer och nya spelare. Det har blivit tydligt nu när gamla trotjänare i klubben inte kan ställa upp och spela eller delta som funktionärer i styrelsen och andra ledarskap. Det är något vi måste beakta.
Matti Svenn