Minibragden i Växjö del 1

Här följer partiställningar/partier med kommentarer från  Kamraternas minibragd i Växjö. För enkelhetens skull delas den upp i flera delar.

Om man ska vara ärlig så var det inte med väldigt stora förhoppningar Kamraternas andralag åkte till Växjö och seriepremiären  i Division 1 Västra.  Tidig söndagsmorgon och ett stort manfall, vi fick ihop 6 spelare och fick lämna 2 w.o . (Tredjelaget hade det värre, de fick ihop 5 spelare och fick lämna 3 w.o. Fjärdelaget (juniorlaget) var däremot fulltaliga.)
All heder till Ulf Nyberg som för andra helgen i rad åkte med till Växjö, veckan innan hade ju superettan haft sammandrag i tre dagar. All heder även till både Henrik Boustedt och Zdenko Naglic som med kort varsel ryckte in. Och all heder åt alla ( i laget ingick även Johan Andersson, Matti Svenn och Hans Svedberg) som ändå inte gav slaget helt förlorat på förhand.

Efter en första bensträckare såg det rätt hyfsat ut. Johan, på bord 1, fick tidigt fördel med de vita pjäserna. Jag och Henrik hade normalställningar och gott om tid, medan bägge motståndarna tänkte ofantligt mycket. Zdenko spelade fort och det såg helt okej ut, samma sak med Ulf som svart i Holländskt.  I Hans parti bytte man dam tidigt så där anade man att det skulle kunna bli ett långt slutspel. Matchen kunde således bli jämn trots allt.

Efter en andra bensträckare hade matchbilden ändrats rejält.  Zdenko var pjäs under och fick ge upp strax efter ( 0-3 )  och Ulf hade tappat bonde och ställningen såg heller inte rolig ut. Det luktade 0-4.
Det var bäst att koncentrera sig helt på sitt egna parti. Det ska man ju alltid göra förstås, men som alla vet är det lättare sagt än gjort. Det lönade sig att sätta sig ner, plötsligt  jag fick till en idé att spela på.

Matti  Svenn – Ronald Heidenfors

msrh

Nämligen fältet f5. Dit vill  helst den vita springaren, och bara i andra hand slå på e6. På f5 kan den ställa till mycket bekymmer.  Diagramställningen är för övrigt  spunnen ur Karpov-varianten mot Draken om någon nu är intresserad: 1.e4 c5 2.Sf3 d6 3.d4 cxd4 4.Sxd4 Sf6 5.Sc3 g6 6.Le2 Lg7 7.0-0 0-0 8.Lg5

24…Lc4!?

Ett typiskt tidsnödsdrag. Det bästa var 24…Sxf3 25.Sdxe6 (Eller 25.gxf3 Sxe4 26.fxe4 Lxd4) 25…Tc8! följt av Sxh2. Och vit har komp. men inte mer i bägge varianterna. Efter textdraget  blir det känsligt för svart.

25.Te1 Sxf3 26.gxf3 Tc8?
Det var nödvändigt att vända hemåt med löparen med 26…Le6

27.Sf5 Le6
Med avdragshot mot damen på c1, men det löser springaren på f5.

msrh1

28.Dxc8+! Dxc8 29.Se7+ Kf8 30.Sxc8 Lxc8 31.Tc1 1-0

När jag var klar upptäckte jag att både Henrik och Johan också vunnit, alltså stod det  3-3.  Efter en kortare blick på Hans och Ulfs ställningar såg det ut att finnas en viss möjlighet till oavgjort om nu Hans vann, vilket inte alls var säkert. Ulfs parti räknade jag bort, det var bara en tidsfråga innan han var tvungen att ge slaget förlorat.
Under efteranalysen med min motståndare kom Ulf plötsligt in och rapporterade att han oförtjänt hade vunnit. Motståndaren hade ställt bort sig rejält. Vi ledde plötsligen matchen med 4-3! Därmed var en osannolik matchpoäng säkrad.
Hans slutspel återstod således och det var givetvis extra intressant att kolla in läget. En snabb bedömning gav vid handen att motståndaren hade klar fördel i slutspelet. Med åtminstone 4-4 i tankarna återvände jag till analysrummet. En kvart senare tittade jag in i spellokalen igen – då hade partiet plötsligt vänt till Hans fördel! En fördel som han säkert förvaltade till seger. Sammanfattningsvis: En sån här match får man uppleva högst en gång var tionde år.

Matti Svenn

 

 

Tillbaka till startsidan >