Hur finna sitt rätta jag?

Året var 1956. Jag satt på tåget mot Göteborg. SM i Borås var till ända och jag hade kommit tillräckligt högt bland juniorerna för ett bokpris. Nu väntade två sköna veckor i skärgården. Jag hade just plockat fram mitt fickschack och mitt enda sällskap i kupén, en äldre herre, vände sig till mig.

”Har du spelat i SM?”

Jag hade kongressmärket på kavajslaget så ”Ja”

Efter lite inledande samtal kom så frågan, som kom att förändra mitt schackliv.

” Känner du till Blackmargambit?”

”Nä”

Gambitar var inte min grej. Jag försökte efterlikna pappa. Han spelade ju i landslagsklassen, så det kunde inte var fel. Som vit 1.Sf3 följt av b3 och som svart slaviskt eller en trygg fyrspringarsicilianare. Hårdhudat positionsspel – det var pappa!

Det som nu trollades fram på mitt fickschack var helt galet och med pappas råd i bakhuvudet som att svära i kyrkan. Men så kul!

Min nyvunna schackvän hette Nilsson var pensionerad tågmästare och kom från Helsingborg.

”Jag spelar inte längre” berättade han, innan vi skildes på Göteborg central. ”Det går inte för hjärtat. Men jag har hållit på, att analysera den här öppningen i flera år”

Veckorna på Förö gav mer tid med med fickschack, papper och penna än bad i havet. Jag försökte minnas vad Nilsson visat och fyllde i med egna analysförsök, Så nyttigt! Mitt första lilla öppningskompendium.

Senare på jullovet slog jag pappa för första gången i ett blixtparti . Han var lika glad som jag. Så kul vi hade.

Jag träffade Nilsson en gång till. Det var efter förlustpartiet mot 13-årige Ove Kinnmark i SM i Stockholm 1957. Jag lärde mer.

I skolungdomens 1957 blev jag tvåa och fyllde på med JDM-vinst i Västergötland. Idel Blackmar.

Nu fick jag tag i boken ”Von ersten Zug an auf Matt!” (På matt från första drag) av Josef Diemer. Numera heter det Blackmar Diemer gambit BDG!

Min friidrott tog senare under några år överhanden.

Men tidigt 60-tal var jag åter vid brädan. Jag gjorde debut i Falköpings A-lag och match i Lundsbrunn. I skrivande stund minns jag inte min motståndares namn men väl att jag begick mitt första damoffer!

1.d4 d5 2.e4 dxe4 3. Sc3 Sf6 4. f3 exf3 5.Dxf3!?

Så förflöt mina första år som ansvarslös gambist. Nu har jag en smula bättre omdöme och klipper med springaren.

5. – Dxd4

Med frisk(?) aptit.

6.Le3 Db4 7. 0-0-0! Lg4

Frestande.

8.Sb5! Sbd7

Garderar kvävmatten men…

9. Dxb7 Tb8

10. Dxb8! 1-0

Låt vara att det var skåpmat. Men det kändes så härligt de där timmarna, när jag traskade runt i Lundsbrunn och väntade, att de andra skulle bli klara.

Småbarnsförälder och korrschack blev nu det nya. Jag utvecklade min BDG och en viss mr Teiler efterlyste BDG.partier till sin tidskrift i USA. Jag hade ett OK korrparti. Jag ombads sända i foto och berätta hur jag mött BDG. Jag berättade om mitt möte på tåget med Nilsson från Helsingborg.

Flera år senare kom jag att tala med Torsten Oskarsson en legendarisk helsingborgsspelare både i korr och närschack. Han berättade att Nilsson, som nu var död sedan länge läst artikeln från USA och känt igen historien. Det gladde mig mycket!

Till sist ett BDG-parti som jag fann på nätet. Jag vet inte vilka som spelat. Men speakerrösten lät indisk.

1.d4 d5 2. e4 dxe4 3.f3 exf3 4.Sxf3 Sf6 5.Lc4 e6 6.Lg5 Le7 7. Sd2 Sc6 8.c3 0-0 9.0-0 Sg4 10.Se4 Lxg5 11.Sfxg5 Se3