Ingemar Johansson 1945 - 2014



Ingemars sista säsong blev i Proletären
Ingemar Johansson kom till Schackklubben Proletären i höstas (2013) och hann vara med oss en hel säsong. Han spelade i vårt andralag i rond 1 och förstalaget i rond 3. Dessutom deltog han i vårt klubbmästerskap grupp B, där han spelade en ren final mot Johnny Andersson. Johnny hade en halv poängs försprång inför sista ronden, så Ingemar behövde vinna partiet. Partiet spelades den 27 mars, slutade remi, och blev Ingemars sista tävlingsparti.
Partiet och bild bifogas.
Rolf Peterson
SK Proletären/sekr


Ingemar Johansson 1945 - 2014
Ingemar Begravningsakten äger rum fredag 23 maj
kl. 13.30 i S:t Lukas kapell
på Västra kyrkogården.


Martin Danerud om Ingemar
Nu kommer minnena av våra möten. Nu är det så dags, när vi inte längre kan ses. Vi hade mycket gemensamt. Vi var båda intresserade av schacket, språket och litteraturen. Men det fanns också skillnader mellan en humanist och en fysiker, en schackromantiker och en som kunde vara nöjd med ett enkelt drag i slutspelet som inte ens kom till utförande i en lång kampremi. Men Ingemar var en som kunde tala med alla, oavsett likheter och skillnader.
Den sista gången vi sågs var för några år sedan i Haga, när jag var ute och gick med min son. Jag minns hur Ingemar hade nära till alla känslor och stämningslägen samtidigt. Han klappade pojken på huvudet och log och var rörd samtidigt. Sedan började han utan vidare omsvep tala om en av mina favoriter inom lyriken, Olav H. Hauge, som jag hade nämnt för honom någon gång på 80-talet.
I dag såg eg
tvo månar,
ein ny
og ein gamal.
Eg har stor tru på nymånen.
Men det er vel den gamle.

Tack för allt, Ingemar. Du är en av orsakerna till att vi alla blev och förblir Kamratspelare. En schackklubb kan rymma så mycket mer än bara schack.
Martin

Matti Svenn om Ingemar
En av många starka minnen som jag har av och med Ingemar var när han och jag i början på 1988 bägge funderade på att vara med i Individuella DM. Jag var svårflörtad och försökte väl i vanlig ordning slingra mig undan med argument som: ”du vet ju att det är svårt att spela hyfsat bra på kvällen efter att man har jobbat”.
"Men kom hem till mig direkt efter jobbet, så käkar vi, kollar lite schack och behöver du vila så gör det hos mig", kontrade den 10 år äldre Ingemar med.
Jag arbetade på den tiden i västra Göteborg och bodde österut medan dåtidens förbundslokal låg mittemellan (vid gamla Handelshögskolan) och Ingemar hemvist var i Masthugget. Med andra ord rättså raka vägen.
Ingemars lockande övertalning hjälpte och inför åtskilliga DM-ronder bjöd han på fisk och annan lättsmält föda. Jag försökte i gengäld så gott jag kunde bjuda tillbaka med öppningsanalyser och annat schackligt.
Det hela slutade med att jag vann mitt hittills första Göteborgsmästerskap tack vare Ingemar och om jag inte minns alldeles fel så vann Ingemar sin klass, men där är minnet mer osäkert. Däremot är jag helt säker på att jag vann I-DM 1988 och inte 1987 som det står i GSF:s matrikel.
Det finns även mycket annat och viktigare, berömvärt och minnesvärt som Ingemar stöttat mig med till och från genom åren, men det tar vi möjligen en annan gång. Risken är annars rätt stor att man hör Ingemar högt skratta till där ute i kosmos någonstans för att mota bort berömmet. Men å andra sidan, om man kunde få önska något omöjligt, då vore det just det: att åter få höra ett rejält Ingemarskratt.
Ha det bra var du nu är, Ingemar!
Matti

Sven-Göran Malmgren om Ingemar
En sorglig nyhet. Jag skulle ha ätit lunch med honom en vårdag för kanske tre år sedan, men han lämnade återbud. Jag hade nog hört att han var sjuk och tjatade sedan inte alltför mycket, och lunchen blev aldrig av...
Jag kommer alltid att minnas hans årliga föredrag på Kamraterna, om Ståhlberg, Rubinstein och många fler. Att få veta något om våra "hjältars" liv och de dåtida schackmiljöerna, vilket man aldrig fick i deras memoarer, var något av en uppenbarelse. Han berättade på ett så levande sätt och inte sällan blev det också välskrivna essäer. Och han hade ju vidsträckta intressen, berättade bl.a. för mig om en helt bortglömd arbetarförfattare, Gösta Larsson (nu återutgiven, kanske tack vare Ingemar). Han var en sann humanist.
Sven-Göran

Anton Åberg om Ingemar
Det är med stor sorg jag nås av nyheten om Ingemars död. Ingemar har ju alltid funnits där och berikat oss med schackhistoriska föreläsningar och samtal om schacket och livet, som kändes så starkt förenade i Ingemars närvaro.
Jag minns en varm människa med ett karakteristiskt skratt som berikade schacklivet och gjorde avtryck som människa.
Senast jag såg Ingemar var i höstas på 11:ans spårvagn. Jag var på väg till ”kungen” för att hämta min son när jag plötsligt fick syn på Ingemar vid en av dörrarna. Han fick syn på mig strax innan han skulle av. Handen for upp och skägget med dess mun formades till ett leende. Jag hann få upp min hand innan spårvagnen med ett ryck fortsatte sin rutt. Det var sista gången vi sågs och minnena dröjer sig nu kvar hos mig, så som de nu gör hos alla kamrater som fick äran att lära känna en fin människa.
Anton

Nina Lekander skriver om Ingemar i Expressen
Klicka här!


Ingemar Johansson 1945—2014
Ingemar
Gösta Svenns
minnesord om Ingemar börjar så här:

Perioden då Ingemar var aktiv i vår klubb känns väldigt innehållsrik när jag minns tillbaka. Det var under intensiva år på 1980- och 90-talen som jag lärde känna Ingemar. Litteratur, språk och schack var tunga gemensamma nämnare, och vi kom att prata en hel del om de sakerna. Eller dryfta – ett av många äldre ord som jag snappade upp från Ingemar.Han jobbade med engelska, tyska, franska och var till stor del självlärd. Hans svenska var fin; en ömsom kraftfull, ömsom tyglad prosa.
  ”Vad skriver du på nu”, kunde han fråga mig. Eller: ”Läser du spanska?” Och så var en diskussion igång om, ja, politik, språklig stil och kanske någon livskänsla. Han skickade en lista med romaner, noveller och översättningar som han tyckte att jag borde läsa. ”Läs, och läs långsamt”, skrev han. Senare bad han så smått om ursäkt för den där listan. Han kände att den hade varit för påflugen och att han borde ha bifogat det sedvanliga tillägget: ”om du vill”. Människors fria vilja var viktig för honom.
   Det var en utmärkt lista, för övrigt.

Läs hela minnesrunan med bilder som Ingemars son Manne mejlat till SKKs webbgäng.



Ingemar Johansson har avlidit
Tyvärr har sorgebudet nåt Kamraternas webbredaktion att Ingemar har dött. Ingemars passion för att skriva och berätta om schack och schackspelare var enorm, vilket man blir varse om när man bläddrar i vårt arkiv.
Ur SchackKamraten (SKK:s numer vilande pappersklubbtidning) hittar vi bl.a. följande:

Spatt Spader och Springarsprång
Klassikerserien
Giv åt Gideon en spårvagn även!
Gideon Ståhlberg
Kasparov vs. Deep Blue
Ingemar lyckades ett flertal gånger samla gräddan av göteborgarna till att lyssna på intressenta föredrag:
Gideon Ståhlberg
Minnen från Bobby Fischers tid
Akiba Rubinstein


Harry Svenn mejlar Skkswebbgäng med följande:
Ingemar var ju en stor bluesvän. I stort sett all blues jag har lyssnat på och lärt mig har jag fått genom Ingemar. Varför inte minnas Ingemar med en fantastiskt blues - låt av och med den store Willie Dixon. Låten är nog mest känd genom Howlin Wolf ( Chester Burnette ), men det var Wille som skrev den.

Skkswebbgäng hänvisar också vidare till Lars Grahn blogg innan vi återkommer med mera om Ingemar.

Äldre Nyheter